Cath

Tillbaka i Göteborg efter någon form av jullov. Det känns enbart bra. This is where I belong. Eller nåt. Jag tror jag har tappat bort mig själv lite igen. Dags att styra upp mig och försöka räta ut saker och ting. Återuppta dagboksskrivandet, har inte skrivit sen i somras. Det är tråkigt, inga minnen från den här hösten nedskrivna innan de hunnit bli alltför suddiga. Hur som helst, har insett att jag behevör ta tag i det där tilltrasslade virrvarret som bildats av mina förvirrade känslor och tankar och försöka reda ut det. För det har verkligen blivit kaos, det märks extra väl när alkohol kommer med in i bilden. Och så vill jag inte ha det. Jag vill ha kontroll, jag vill veta, jag vill förstå. Tyvärr är mina hjärna installerad på att automatiskt trycka ner obehagliga eller jobbiga känslor, och det är lättare sagt än gjort att försöka avinstallera. Är inte så säker på att jag vill det heller, risken finns ju att vissa känslor börjar löpa amok då istället. Men det var ett tag sen jag rensade bland de där nedtryckta känslorna, så nu är det dags. Nykter ska jag också vara ett tag. Tänkte faktiskt satsa på en månad, det lär väl bli en liten utgång med klassen när kursen slutar och säkert en när den nya börjar men bortsett från det ska jag vara ren som en snö. Ehh, inte snö då kanske... bara ren. Hepp. Ny delkurs i morgon. Sista föreläsningen den 16/1. Sen vette fan när grundkursen i teoretisk filosofi börjar. Det ordnar sig. Nu ska jag försöka ge mig på The Catcher in the Rye av J. D. Salinger igen, för andra gången. Den där som John Lennons mördare, Mark Chapman, var fullkomligt besatt av. Förutom John Lennon då. Sen ska jag minsann ta mig igenom Moment 22 också. Var nog på tok för ung första gången jag försökte. Hmm skulle jag läsa klart Sophies värld också? Ja ja, snart. Sen. Nån gång. Adjöken.

Ps) undrar om The Catcher in the Rye verkligen är en bra bok att läsa om man känner sig lite psykiskt instabil? Hah.