Cath

Har varit på förskräckligt dåligt humör den senaste tiden, men idag är jag glad. Och i morgon börjar grundkursen i teoretisk filosofi. Lite surt är det ju att vi fick tentan till sista delkursen i praktisk filosofi sista föreläsningen, den ska vara inne den 29/1 och är så pass stor att man inte gör den på ett par dagar. Så nu måste jag hålla på med den samtidigt som teoretisk filosofi.

Ja, och så har jag varit nykter i två veckor. Men nästa helg funderar jag på att ta en sväng till Henriksberg på lördagen, något punkband som spelar, de har några bra låtar och dessutom är basisten rätt läcker. (Cath då, är det allt du tänker på...) Det var det, nu tröttnade jag. Tack&adjö.

Idag har jag varit glad hela dagen. Ja, bortsett från när jag vaknade då, förskräckligt vilket dåligt morgonhumör jag har. Speciellt när jag blir väckt, som jag blev idag. Olle och Erii satt och pratade vid köksbordet så länge att jag gav upp mina försök att somna om. Vilket på sätt och vis var tur, annars hade jag sovit bort en ännu större del av dagen än jag redan gjort. Nu gick jag alltså upp, inte alltför sent, tog ett äpple och en kopp grönt te, gick en promenad, åt frukost. Sen har jag pluggat lite, läst, lyssnat på musik. Börjat inse att jag måste bättra på min självkänsla, försöka vara lite ärligare mot mig själv och uppskatta nuet lite mer. Mig själv med för den delen. Även när det inte är på topp. Hur gör man det då? Man läser en bog om självkänsla. Hah! Nej men ärligt talat, ska verkligen försöka jobba på det här. Den rätt uppenbara hemligheten är att försöka bli glad och positiv direkt när man vaknar. I mitt fall när morgonbutterheten gått över. Bli glad för att solen skiner, en promenad piggar alltid upp, kanske ge sig själv some pleasure.

Jaha. Sista föreläsningen imorgon. Nästa kurs börjar på tisdag. Posten har slarvat bort mina csn-papper, bör väl få nya i början av nästa vecka. Hoppas det går fort sen, så jag får mina pengar i tid. Annars blir det lite tufft.



Vilken charmknutte jag är...

Nu ska jag gå och öva på att vara mig själv lite mer. Adjöken.

Tillbaka i Göteborg efter någon form av jullov. Det känns enbart bra. This is where I belong. Eller nåt. Jag tror jag har tappat bort mig själv lite igen. Dags att styra upp mig och försöka räta ut saker och ting. Återuppta dagboksskrivandet, har inte skrivit sen i somras. Det är tråkigt, inga minnen från den här hösten nedskrivna innan de hunnit bli alltför suddiga. Hur som helst, har insett att jag behevör ta tag i det där tilltrasslade virrvarret som bildats av mina förvirrade känslor och tankar och försöka reda ut det. För det har verkligen blivit kaos, det märks extra väl när alkohol kommer med in i bilden. Och så vill jag inte ha det. Jag vill ha kontroll, jag vill veta, jag vill förstå. Tyvärr är mina hjärna installerad på att automatiskt trycka ner obehagliga eller jobbiga känslor, och det är lättare sagt än gjort att försöka avinstallera. Är inte så säker på att jag vill det heller, risken finns ju att vissa känslor börjar löpa amok då istället. Men det var ett tag sen jag rensade bland de där nedtryckta känslorna, så nu är det dags. Nykter ska jag också vara ett tag. Tänkte faktiskt satsa på en månad, det lär väl bli en liten utgång med klassen när kursen slutar och säkert en när den nya börjar men bortsett från det ska jag vara ren som en snö. Ehh, inte snö då kanske... bara ren. Hepp. Ny delkurs i morgon. Sista föreläsningen den 16/1. Sen vette fan när grundkursen i teoretisk filosofi börjar. Det ordnar sig. Nu ska jag försöka ge mig på The Catcher in the Rye av J. D. Salinger igen, för andra gången. Den där som John Lennons mördare, Mark Chapman, var fullkomligt besatt av. Förutom John Lennon då. Sen ska jag minsann ta mig igenom Moment 22 också. Var nog på tok för ung första gången jag försökte. Hmm skulle jag läsa klart Sophies värld också? Ja ja, snart. Sen. Nån gång. Adjöken.

Ps) undrar om The Catcher in the Rye verkligen är en bra bok att läsa om man känner sig lite psykiskt instabil? Hah.