Cath

Föreläsningen var inställd idag. Och jag som hade gått hela vägen i snön, drygt en timme tar det. Ingen skada skedd, jag gick till biblioteket istället och läste lite ur Filosofin genom tiderna. Marc-Wogans språk är verkligen mördande tråkigt. Igår somnade jag två gånger medan jag läste Descartes, Ur Betraktelser över den första filosofin och Ur Avhandling om metoden. Jag hinner knappt läsa ett par sidor innan jag känner hur ögonen bara följer raderna utan att hjärnan reflekterar över vad som står där. Och det gör ju inte saken bättre att jag inte är stormförtjust i Descartes. Inget ont om honom, han råkar bara inte vara en av mina favoriter. Vilka är mina favoriter då? När det gäller politisk filosofi är det i alla fall ingen tvekan: John Rawls. Några andra kan jag inte komma på just nu, men det beror inte på att jag inte har några. Jag har bara tillfälligt hjärnsläpp av allt matande med information den senaste tiden. Och den där j*vla satslogiken! Några framsteg har jag väl gjort, but I just can’t seem to get it. Låt * vara en mängd av satser. Säg att B är en konsekvens av satserna i *, omm (om och endast om) B måste vara sann så snart alla satserna i * är det. Konjunktioner, disjunktioner, materiell implikation, materiell ekvivalens, tautologier, kontradiktoriska och kontingenta satser, satslogisk ekvivalens, etc. etc. Formler hit och sanningsvärdestabeller dit. Jag som ville grubbla kring frågor om livet (flinar lite för mig själv).

 

Vad händer annars i mitt liv? Ja vad kan jag säga, annat än att det för det mesta är på topp. Jag är pigg och glad, livet leker (eller jag leker i alla fall med livet). Pengarna är slut, men det är väl rätt bra eftersom jag då (förhoppningsvis) kommer att vara nykter i helgen. Det allra trevligaste vore ju om mor min kunde ringa och överraska mig med en biljett hem. Min syster nr 2 har fyllt år och ska firas lite på fredag. Tanken på landet gav mig lite ”abstinensbesvär”, vad skönt det vore att slippa stan ett tag, ut till skogen och friden. En gång lantis, alltid lantis. Skogen in my heart. Någon gång ska jag hyra en avskild stuga vid havet, kanske på en ö, och bo där i någon månad alldeles ensam. Någon gång när jag blivit lite mindre rastlös och mer rofylld. Sedan ska jag sitta där och bara skriva, gå promenader och dricka vin.

 

Nehe, om man skulle försöka ge sig på Descartes igen. Sugpropp. Adjö.

Läste precis ett intressant blogginlägg där skribenten ställde två rätt så intressanta frågor. Frågorna löd: Bryr du dig om vad din sängpartner läser för något? Finns det rent sexuellt avtändande författare eller böcker?

 

Well, do I? Det skulle man väl kanske kunna tro, med tanke på att jag är en sådan litteraturnörd. Jag älskar allt som har med böcker att göra, eller ja, mer eller mindre allt i alla fall. Och jag måste erkänna att om det finns en bokhylla hemma hos någon (vare sig det är ett möjligt ligg, en romans, eller vem som helst) kan jag inte låta bli att titta igenom den. Och kanske kommer jag även att döma ägaren till bokhyllan och dess innehåll en smula. Och visst kan jag fnysa lite åt vissa verk, men det är enbart på ett intellektuellt plan, och påverkar inte det sexuella. Tror jag. För ärligt talat har de flesta av mina sexuella bekantskaper inte varit överdrivet intresserade av skönlitteratur, inte av böcker överhuvudtaget faktiskt. Men det kan nog vara så, att den typen av killar jag attraheras av över lag inte är typen som läser. Jag vill inte verka fördomsfull, även om jag kanske är det, men bokmalar är ofta inte speciellt sexiga. Personligen är jag ju mer för rockiga bad boys, och som sagt har de en tendens att inte vara speciellt intresserade av böcker. Det är nästan så att man kan se ett eventuellt intresse för böcker som ett minus. Jag menar, orka med någon som jag, som knappt kan gå förbi en bokhandel utan att köpa något och blir mer eller mindre okontaktbar om jag fastnar med näsan i en bra bok. Nej fy fan.

Angående det där så kallade problemet med killar som aldrig kan fälla ner toalettsitsen efter sig. Vad är egentligen problemet med det? Varför är det så att det manliga könet både måste fälla upp, och sedan fälla ner? Jag förstår det bara inte. Är det inte mer rättvist, eller jämställt, om båda könen måste fälla upp eller ned ibland, och ingenting när de är klara med att uträtta sina behov? Jag har alltid tyckt denna konstant återkommande diskussion (speciellt i vissa tjejtidningar) är en smula löjlig, och framför allt totalt meningslös.