Cath

Något att tänka på: Om lyckan är baserad på illusioner, är det då lycka? T ex om man är lycklig för att man tror att alla tycker om en, fast de egentligen bara låtsas tycka om en, är det då lycka? Är att vara lycklig samma sak som att känna sig lycklig? Ett annat exempel, tänk om du vore uppkopplad till någon form av dator (tänk matrix) och du har det väldigt bra i den "låtsasvärld" som du tror är verklig. Du är "lycklig", men om man kopplades ur och fick alternativet att leva i den verkliga världen (som inte alls är lika "bra", det finns massa problem och smärta men så klart även lycka) eller att kopplas tillbaka till datorn och få minnet av det som hänt raderat, hur skulle du välja? Om man inte tänker efter väljer nog de flesta den verkliga världen, men om man tänker om och det är den här världen man är uppkopplad till, och någon kopplar loss dig och du fick välja mellan den här världen (som inte är "riktig") och den verkliga världen som är ännu värre. En av dessa frågor som är svåra att svara på om man inte har varit i den situationen förut.

Jag kom in på ämnet kärlek när jag tänkte på det här. Om min kärlek är baserad på illusioner, är jag då kär? Min åsikt är nej. Hur starka och överväldigande mina känslor än har varit, har jag inte varit kär om min kärlek baserades på illusioner. Men känslan då? Jag måste ju ändå säga att jag har upplevt kärlek? Det kan jag tyvärr inte riktigt avgöra, eftersom jag aldrig varit kär "på riktigt". Men jag har nog en liten idé om vad det handlar om :P

Håller det är på att förvandlas till en "filosofi-blogg"? Why not, inom det ämnet behöver man i alla fall inte lida av brist på inspiration.

Oslo i helgen, fest hos Miffan. Åker efter föreläsningen, som slutar tolv. Längtar. Ska väl börja packa någon gång. Fast först får det nog bli en cigg. Äsch.

Några bilder från helgen




Erii har tröttnat


Adjökens