Cath

Filosofi är ett väldigt ansträngande ämne, har jag kommit fram till. Vi är inne på moralfilosofins historia, vi har klarat av naturfilosoferna, sofisterna, Sokrates och Platon, och vi är nu alltså inne på Aristoteles. Och visst handlar det en del om fakta, vad de tänkte, men mest handlar det om hur. Och det är lättare sagt en gjort, dessutom snurrar det till saker och ting för en. Vad är egentligen moral, och är det något naturligt eller något som vi människor har hittat på? Vad är egentligen rätt och fel? Djur har t ex ingen "moral" och ändå handlar de rätt. Eller? Kan man handla rätt eller fel om man inte har något samvete? Och vad innebär att ha ett samvete för oss människor? (Och det finns väl människor som saknar samvete) Ett djur dödar inte i onödan, och man kan tycka att vi människor har rätt att döda djur i syfte att äta dom. Men vi har ju faktiskt ett alternativ, vi kan klara oss bra utan kött, alltså det är inte nödvändigt för oss att döda djur i syfte att äta dom, så är det då moraliskt ok? Börjar man tänka i sådana banor måste man snart återvända till frågan "vad 17 är moral, och vad är rätt och fel?". Och så fortsätter det, för en så länge har jag inte hittat några svar, det enda man kan göra är att ifrågasätta och leta vidare. Och tro nu inte att jag har gått och blivit vegeterian, det var bara ett exempel. Inte för att jag har något emot vegeterianer, det kan nog vara rätt att undvika kött, men jag kan bli lite skeptisk till arumenten de kommer med. Hur som helst, det är ansträngande saker jag har gett mig in på, och det är svårt att "lämna jobbet på jobbet". Tankar kommer upp i tid och otid och så börjar man analysera och ifrågasätta. Och man kan ju ifrågasätta en del av de där filosofernas idéer. Ibland undrar man ju om de hade alla hästar i stallet, eller om de bara gillade att sväva iväg och hitta på befängda idéer och teorier. Jag kan inte få nog. Och då är det ju tur att det inte går att få nog. Jisses, jag blir galen.