Cath

Är förskräckligt lat idag, så jag gör det enkelt för mig och lägger upp en argumentationsanalys vi fick i uppgift att göra i filosofin. Sliten idag, det blev Andrés hemgjorda vin och sedan utgång igår. Skönt att vara nykter, det har blivit lite väl mycket av både det ena och det andra den senaste tiden. Väntar på potatisgratäng nu. Mums.

DUGGA I TILLÄMPAD ETIK

Tännsjö driver i sin text ur Filosofi & Praktik tesen ”lycka är livets mening”. Som en sann hedonist hävdar han att lycka är det enda som har värde i sig. Tännsjös huvudargument är helt enkelt att ”lycka är av värde, olycka är något dåligt”. Det är hur en människa känner, hur hon upplever sitt liv, som avgör hur värdefullt det är för henne, och att det är det enda som spelar någon roll. Lycka är det vi borde sträva efter, det säger ju sig självt att en lycklig människa mår bra. Det verkar ju mer än rimligt, men hur styrker det egentligen tesen? Självklart vore det bäst om alla människor vore lyckliga, och självklart skulle jag hellre vara lycklig än olycklig, men det finns många saker jag värdesätter högre än mitt eget välbefinnande, eller lycka. Personligen kan jag inte påstå att mitt liv skulle vara meningsfullt bara för att jag vore lycklig. Lycka är en positiv, men inte nödvändig, bieffekt av ett meningsfullt liv. Ett contraargument som Tännsjö själv drar upp är lidandets nödvändighet för till exempel viss konst och vetenskap. Den vackraste musiken, konsten och poesin har oftast inspirerats av sorg och lidande. Han bemöter det med motfrågan ”ska skön konst köpas till priset av svårt själsligt lidande?” Kan vi verkligen kräva svårt mentalt lidande, för konstens skull? Självklart inte, jag håller med Tännsjö om att vi säkert skulle klara oss bra utan den sortens konst. När det gäller vetenskapliga upptäckter och uträkningar tror jag inte att lidande kan ligga bakom, däremot kan genier lida av brist på andra saker, som till exempel social kompetens, som i sin tur kan orsaka lidande. Lidandet är alltså inte den enda skapande kraften, inte heller är det något som nödvändigtvis drabbar genier. Som Tännsjö själv uttrycker det: ”många skapande människor är lyckliga i sitt skapande”. Olycka och lidande är något vi bör försöka motverka med alla medel vi har, lycka och välbefinnande är något vi bör eftersträva. Så långt håller jag med Tännsjö. Men vad vi inte kan komma ifrån är att denna värld alltid har, och alltid kommer att innehålla, mer eller mindre olycka och lidande. Inga lyckopiller, hur perfekta de än är, kommer att kunna ändra på det. Meningen med livet kan inte vara något så konkret och enkelt som lycka. Vad har jag för hållbara argument? Ett enda, som jag tog upp tidigare: mitt liv skulle inte bli meningsfullt bara för att jag vore lycklig. Att lycka är något som är gott i sig, något eftersträvansvärt, är inget jag sätter mig emot, det enda jag påstår är att det finns andra saker av samma, eller högre, värde. För att återgå till de lidande konstnärerna, om de vill ha hjälp ska de så klart få det. Men jag tror att många av dem känner att deras lidande är nödvändigt, inte för att skapa god konst, utan för att till exempel förmedla något. Precis som i filosofi eller vetenskap finns det kunskap att hämta i konsten, kunskap som kanske inte alltid är så lätt att uttrycka med hjälp av ord och uträkningar. Lidandet är en del av den här världen, ett nödvändigt ont. Jag påstår inte att världen inte skulle kunna bli mycket bättre, men olycka och lidande kommer alltid att finnas där. Det kommer alltid att finnas naturkatastrofer, sjukdomar och olycklig kärlek. Jag upprepar: självklart vore det bäst om alla människor vore lyckliga, och självklart skulle jag hellre vara lycklig än olycklig, men det finns många saker som är viktigare att sträva efter än personligt välbefinnande, eller lycka. Lycka gör inte ett liv meningsfullt. Lycka är en positiv, men inte nödvändig, bieffekt av ett meningsfullt liv. Vad exakt ett meningsfullt liv är, är det upp till var och en att försöka lista ut. Kanske är det just det som är meningen med livet, strävan efter att göra det meningsfullt.

Keep on rockin'.