House
Förövrigt blev det inget "rehab" för mig i helgen, det var inställt eller framskjutet hur det nu var. Åker hem till landet istället och rehabiliterar mig själv istället. Tänkte gå ner till bryggan om det blir fint och varmt väder men jag har tyvärr fått höra att det ska det inte bli. Trist. Skogspromenader ska det bli i alla fall, och mammas hemlagade mat hoppas jag, det kan ju hända att hon inte har tid att koka ihop något "bra". Då blir det min familjs version av snabbmat: rester, nån gammal and eller gryta på något gammalt vildsvin eller vad som helst som man kan skrapa ihop i kylen och dess omgivningar. Verkligen otroligt gott. Det värsta är nog när pappa serverade mina två yngsta stackars syskon hundmat. Mamma hade äntligen insett att några gamla grytbitar faktiskt var för gamla och lagt fram dem i en skål på en bänk för att ge till vår hund Selma, och blandat i lite vanlig hundmat. Dagen därpå var mamma borta och pappa skulle laga mat. Min käre far, som är en smula handikappad i köket, tänkte att de här blir säkert bra och kokade ihop nåt av hundmaten och serverade sina kära barn. Han åt av det själv också, fast han vid det laget insett vad de runda torra sakerna var för nåt. Han höll god min, och mina syskon märkte ingenting. Jag har även innan den här incidenten undvikt pappas matlagningskonster, de har aldrig varit speciellt aptitretande, med eller utan hundmat.
Tack och hej
har du badat i kebabsåsen?
Sagt av kebabtanten i kebabståndet på torget i Nyköping, frågan var riktad till mig som konstaterat att det var omöjligt att äta kebabrulle utan att få kebabsås runt munnen så jag satsade allt och doppade hela ansiktet. Då kläcker förstås den lilla kebabtanten ur sig (med klingande turkisk brytning): har du badat i kebabsåsen? Det har vi fortfarande roligt åt ibland.
Min dator ger i från sig märkliga knäppande ljud ibland, det hela är väldigt mystiskt och konstigt. Fast det kan förstås vara de små högtalarna som står bakom, jag har inte undersökt saken närmare. Högtalarna hör inte dit, det var Louis som kom insläpandes med dom för någon natt sedan (igår natt närmare bestämmt), för att vi skulle lyssna på musik. I mitt minimala rum, istället för att bara ta ut datorn i vardagsrummet. Var han fick högtalarna ifrån har jag ingen aning om, jag har då aldrig sett dom förut. Det var en rolig kväll, fast som vanligt gick jag och la mig sist och när alla andra sov så blev ju jag en smula sällskapssjuk och började ringa runt till alla som jag känner. Vad jag minns så svarade inte nån, men det var kanske inte så konstigt eftersom kl var halv sju på morgonen. Normala människor ligger och sover vid den tiden på dygnet om det är röd dag, fast jag var förstås inte i stånd att tänka så långt.
Nu är det bara två av mina förlorade vänner som fortfarande är förlorade. Fyra av dom har återvänt inom loppet av två veckor. Fantastiskt. Nu höll jag på att glömma Miffan som muppar sig i Oslo, jag tycker att hon också ska tänka om, överge norrmännen och komma hem.
Förresten så måste det vara högtalarna som knäpper..
Jobbar hela helgen, men det kan väl vara nyttigt. Det känns hur som helst inte allt för tungt. Nästa helg har jag planer på Äckeltuna. Har ju inte varit där och hälsat på sen augusti. 10 månader. Oj oj. För hem till Flen vill jag nog inte. Nej usch.
Jag måste köpa en ny bok... och göra något åt högtalarna för det där knäppandet gör mig tokig.
Adjö