En teori om rättvisa
Vanessas kalas blev så klart otroligt lyckat, maten var fantastisk och alla var på fantastiskt humör. Soppa till förrätt, and till varmrätt och mammas fantastiska chokladkaka med hallon till efterrätt. Sen skulle det bli kaffe, men många började dansa direkt. Det enda tråkiga var som vanligt att minnet dansade iväg med mig rätt snart. Och så kunde jag förstås inte låta bli att klanta till det lite mellan mig och päronen, de hade varit för välvilligt inställda till mig lite väl länge. Hmpf. Ja, så går det, sen flydde jag in till Flen. Mådde som jag förtjänade på söndagen. Huvudvärk och illamående. Usch.
Inte gick det något vidare med tentan heller. Jag får väl hoppas att jag blir godkänd. Men jag har blivit ett riktigt fan av Rawls. Socialliberal. Jag måste få tag på hans bok, A Theory of Justic. Har även blivit allt säkrar på att praktisk filosofi är vad jag ska läsa, även i fortsättningen alltså. Sen får jag se om jag kanske kan försöka inrikta mig på politisk filosofi och kanske mänskliga rättigheter eller något. Får se. Var vet jag inte heller, kanske Uppsala eller så blir jag kvar i Göteborg. Kanske slår det slint någonstans igen och jag söker utomlands. Hm, fast då måste jag ju göra det nu… Det får nog bli bäst att satsa på ett utbytes år eller liknande.
För att snöa in mig ytterligare på Rawls, vad är egentligen social rättvisa? Hur ser ett rättvist samhälle ut? Jag är lika lat som vanligt och lägger upp svaret på den första frågan på hemtentan. Måste verkligen ta tag i mig själv snart.
I sin mest välkända bok En Teori om Rättvisa från 1971 skriver den amerikanska filosofen John Rawls hur våra grundläggande rättigheter och skyldigheter ska fördelas i ett samhälle. Det Rawls försöker göra i boken är att komma fram till vilka principer som måste ligga till grund när man strukturerar ett rättvist samhälle. Dessa principer måste överensstämma med våra moraliska intuitioner. Den första principen är den så kallade frihetsprincipen, och den går ut på att alla människor har rätt till så stora fri- och rättigheter som möjligt, så länge dessa inte inkräktar på någon annans fri- och rättigheter. Det gäller i stort de traditionella fri- och rättigheterna som t ex yttrandefrihet, religionsfrihet, rättssäkerhet och lika rösträtt. Den andra principen är differensprincipen, som går ut på att sociala och ekonomiska ojämlikheter bara är rättfärdigade så länge de är till fördel för dem som har det sämst ställt. Ytterligare en princip är den Rawls kallar ”Fair Equality of Opportunity Principle” som innebär att samhället ska se till alla personer med samma naturliga talang och ambition ska ha samma möjligheter till fördelaktiga positioner. Rawls ger frihetsprincipen lexikalisk prioritet framför de två andra, det vill säga samhället måste först maximera frihetsprincipen innan de andra principerna kan tillfredsställas. Principen om lika möjligheter har lexikalisk prioritet framför differensprincipen. Människors grundläggande fri- och rättigheter får alltså aldrig offras för att öka jämlikheten eller det sociala och ekonomiska välståndet. Differensprincipen kan verka förespråka en jämlik fördelning av alla resurser, men Rawls anser att exempelvis inkomstskillnader är nödvändiga för att motivera människor till att utbilda sig eller att arbeta hårdare. Detta skulle i sin tur leda till att samhällets totala inkomster växer, och då skulle det finnas med att fördela till de allra sämst ställda.
Rawls rättfärdigar dessa principer med ett kontraktetiskt argument. Han tänker sig en ursprungsposition där alla människor, ovetandes om sina positioner i det kommande samhället, ska utforma principer för detta samhälles grundstruktur. De har dock grundläggande kunskap om människor och mänskliga samhällen i allmänhet. De skulle då, bakom denna ”okunnighetens slöja”, vilja skapa ett samhälle som gav de sämst ställda så bra förutsättningar som möjligt. Eftersom de inte vet om de kommer att tillhöra de sämst ställda skulle de vilja maximera minimumet. De skulle då komma fram till Rawls principer.
Men som sagt, är inte så överdrivet nöjd. Jaha, då var det inte många timmar kvar tills tåget går. What to do?
För övrigt känner jag mig väldigt tömd på allt vad känslor heter. Kanske tog de slut i helgen. Jag har tröttnat. De är ju alldeles för svåra att förstå sig på, och så ändras de hela tiden. Nej, får väl passa på att njuta nu när de håller sig undan. Adjöken.
