Första försöket
Jag förstår inte ett skit. Men någon gång ska väl vara den första. Kanske blir det även den sista. Whatever.
Den här dagen. Nio timmar på jobbet. På tok för lite sömn i natt, igår natt och många nätter innan det. Har dessutom jobbat hela helgen. Tryckt i mig godis fredag, lördag, söndag för att dämpa abstinensen, som även i skrivande stund river och sliter i min stackars kropp. Men inget godis idag, det är ju måndag och efter alla dessa år har jag faktiskt tröttnat på att väga några kilo för mycket. Fast det gör jag ju varje måndag.. Alltså, ingenting att tugga på. Men sen känns det ju som det gör, det kliar i fingrarna och suger så i kroppen att jag tar till så drastiska åtgärder som att skapa en blogg. Något som tidigare nästan bara varit ett ord för mig. Men varför inte? Jag gillar ju att skriva. Och det är väl det man gör när man bloggar. Eller?
Ledig nu i två dagar. Eller ledig från jobbet i alla fall. Imorgon är det föreläsning, jag bara måste plugga innan och så är det dags att förnya månadskortet på Friskis & Svettis. Och så ett träningspass ovanpå det. Onsdag: plugg och träning. Lycka till.
Jobbar sedan torsdag, fredag, lördag, söndag, måndag. Torsdag. Sen jävlar får det vara nog med nykterhetsfasoner. Då ska jag hem till min Spökstad och fördärva min kropp lite till. Eller så blir jag kvar i Stockholm, flänger runt på Stureplan och låtsas leva ett liv jag egentligen inte varken vill eller har råd att leva. Jag hör inte hemma där, jag vet det och det vet alla som ser mig. Men det är där mina vänner, här i stan, hänger. Det är där vi, tack vare en vän, kommer in gratis och utan köande. Jag som vakterna inte ens skulle titta på annars. Inte för att jag skulle ha råd. Eller ens överväga att försöka. Men ändå. Nej, till min Spökstad vill jag. Dit där ingenting spelar någon roll, så länge ölen räcker hela natten och det finns någon kvar när man vaknar. Dit där ingen bryr sig så länge du inte gör det. "Ta det till dig eller stick". Jag längtar hem.
Är det dags för en Prince nu?
När dessa 16 dagar är över känns det som om jag kan kalla mig för både nykterist och oskuld. Om nu mina nerver klarar av detta. Hur tragiskt är det inte att en 20-åring knappt klarar av att hålla sig nykter i två veckor? Och vad värre är, hur många 20-åringar vet inte ens om hur jobbigt det är att hålla sig nykter i två veckor? Var är denna generation på väg? Jag bryr mig inte. Jag har bara en möjlig förklaring: vi är sjukligt destruktiva.
Nej nu är det verkligen dags att lugna ner nerverna i några minuter ute på balkongen. Utvärdering? Jag vill inte ens läsa igenom skiten. Men övning ger färdighet. Om det nu blir några fler gånger.
MVH
Garfield
Den här dagen. Nio timmar på jobbet. På tok för lite sömn i natt, igår natt och många nätter innan det. Har dessutom jobbat hela helgen. Tryckt i mig godis fredag, lördag, söndag för att dämpa abstinensen, som även i skrivande stund river och sliter i min stackars kropp. Men inget godis idag, det är ju måndag och efter alla dessa år har jag faktiskt tröttnat på att väga några kilo för mycket. Fast det gör jag ju varje måndag.. Alltså, ingenting att tugga på. Men sen känns det ju som det gör, det kliar i fingrarna och suger så i kroppen att jag tar till så drastiska åtgärder som att skapa en blogg. Något som tidigare nästan bara varit ett ord för mig. Men varför inte? Jag gillar ju att skriva. Och det är väl det man gör när man bloggar. Eller?
Ledig nu i två dagar. Eller ledig från jobbet i alla fall. Imorgon är det föreläsning, jag bara måste plugga innan och så är det dags att förnya månadskortet på Friskis & Svettis. Och så ett träningspass ovanpå det. Onsdag: plugg och träning. Lycka till.
Jobbar sedan torsdag, fredag, lördag, söndag, måndag. Torsdag. Sen jävlar får det vara nog med nykterhetsfasoner. Då ska jag hem till min Spökstad och fördärva min kropp lite till. Eller så blir jag kvar i Stockholm, flänger runt på Stureplan och låtsas leva ett liv jag egentligen inte varken vill eller har råd att leva. Jag hör inte hemma där, jag vet det och det vet alla som ser mig. Men det är där mina vänner, här i stan, hänger. Det är där vi, tack vare en vän, kommer in gratis och utan köande. Jag som vakterna inte ens skulle titta på annars. Inte för att jag skulle ha råd. Eller ens överväga att försöka. Men ändå. Nej, till min Spökstad vill jag. Dit där ingenting spelar någon roll, så länge ölen räcker hela natten och det finns någon kvar när man vaknar. Dit där ingen bryr sig så länge du inte gör det. "Ta det till dig eller stick". Jag längtar hem.
Är det dags för en Prince nu?
När dessa 16 dagar är över känns det som om jag kan kalla mig för både nykterist och oskuld. Om nu mina nerver klarar av detta. Hur tragiskt är det inte att en 20-åring knappt klarar av att hålla sig nykter i två veckor? Och vad värre är, hur många 20-åringar vet inte ens om hur jobbigt det är att hålla sig nykter i två veckor? Var är denna generation på väg? Jag bryr mig inte. Jag har bara en möjlig förklaring: vi är sjukligt destruktiva.
Nej nu är det verkligen dags att lugna ner nerverna i några minuter ute på balkongen. Utvärdering? Jag vill inte ens läsa igenom skiten. Men övning ger färdighet. Om det nu blir några fler gånger.
MVH
Garfield
Kommentarer
Trackback
