Cath

Yes, imorgon bär det av hem till Flen. Hade egentligen inte tänkt åka förens på fredag, men eftersom det såg ut att finnas en risk att bli utan biljett tog jag chansen när jag hittade en hyffsad billig imorgon vi 12 tiden. Missar en föreläsning, men det kan det vara värt. Fest i Nyköping, hos Jossan, på fredag. Ska bli så jävla sweet att träffa alla (utom Miffan och Ewe tyvärr). Har ju knappt sett girlsen sen vi var i Oslo, och boysen har jag inte umgåts med sen Ivars fest. Det är visserligen inte så konstigt eftersom jag inte har varit hemma.. men ändå. Ska hem nästa helg också, Syster Yster fyller 20 och ska ha kalas. Kommer redan på torsdagen den gången med, och åker först på tisdag. Skönt att vara hemma med familjen lite. What else? Jo, för en gångs skull ligger jag faktiskt lite före i studierna, uppgiften i politisk filosofi, som ska vara inne på måndag, är redan klar. Blev hyffsat nöjd, nu kan jag bara hoppas att läraren tycker det samma.

Är den politiska makten i Sverige legitim?

Sverige är en parlamentarisk och representativ demokrati som styrs av en regering ledd av en statsminister. Parlamentarism innebär att regeringen utses av en folkvald riksdag (eller parlament). Representativ demokrati är ett system där folket styr genom val av partier eller företrädare med beslutanderätt. I Sverige sker dessa val vart fjärde år enligt ett proportionellt valsystem. Riksdagen är den lagstiftande instansen, inför vilken regeringen är ansvarig.

 

Hur ska vi då kunna avgöra om den politiska makten i Sverige är legitim och har vi en generell plikt att lyda våra makthavare? Först och främst måste vi rättfärdiga att vi har en politisk makt över huvud taget. Hur skulle Sverige se ut utan den? Jag tror att Hobbes har en poäng med sin teori att det skulle bli kaos utan en politisk makt som kunde upprätthålla ordningen. Därmed inte sagt att alla politiska system är acceptabla, det jag menar är att det inte är möjligt att leva utan någon form av stat eller politisk makt, det finns helt enkelt inga alternativ. För att återgå till Sverige, hur ska vi kunna rättfärdiga vår plikt att lyda statens lagar? Utilitarismen säger att staten är rättfärdigad om, och endast om, den skapar mer lycka än något annat alternativ. Om man ska gå på detta kriterium för att rättfärdiga en stat är det nog inte många som kan kallas legitima, inte heller Sverige.

 

Enligt Locke är statsfördragets syfte ätt värna om individernas rätt och frihet. Statsmakten måste ligga i folkets händer, och folkets vilja tillkännages genom majoritetsbeslut. I och med att man blir myndig ingår man en tyst överenskommelse om upprättandet av en statsmakt. Alla står under lagen, även de/den makthavande. Om de/den makthavande bryter mot lagen och folkets vilja är revolution ett berättigat nödvärn. I stora drag kan man då se Sveriges styrelseskick som rättfärdigat. Det är ju trots allt vi som väljer vilka det är som ska bestämma, och om vi blir missnöjda kan vi rösta annorlunda vid nästa val. Men vi har inte riktigt de friheter Locke menar att vi ska ha, inte heller är vårt inflytande så stort. Rättfärdigar vi då inte staten med den ”tysta överenskommelse” vi avger när vi blir myndiga? En motfråga är förstås; vad har vi för valmöjligheter?

 

En viktig fråga enligt mig är vad det skulle innebära att en stat var illegitim. Om vi skull komma fram till att en stat var illegitim, innebär det då att lagarna inte behöver följas? Vad skulle det leda till?

 

Personligen tycker jag att en stat är legitim om den försöker skydda och respektera våra rättigheter, och om invånarna har möjlighet att uttrycka sina åsikter om staten och försöka ändra på det de tycker är fel (utan att kränka andras rättigheter förstås). Demokrati (bland annat som den ser ut i Sverige) är en fin idé, och måste ses som legitim eftersom den ger folket möjligheter att påverka och uttrycka sin vilja. Däremot är jag inte så säker på att det är det bästa styrelseskicket, eftersom ”vanliga” människor ofta inte har den kunskap som krävs för att veta vad som är bäst, dessutom har de en tendens att rösta enligt sina egna intressen och inte enligt vad som kanske skulle vara bäst för samhället som helhet. De röstar helt enkelt på det system, eller parti, som skulle gynna deras personliga intressen. Enligt mig är statens uppgift att förbättra hela samhället, och inte bara majoritetens intressen. Jag håller med Rawls om att det rättvisa samhället är det vi skulle komma fram till om vi började om från grunden, ursprungspositionen, där alla rationella individer opartiskt skulle bestämma hur samhället skulle se ut. Vi skulle då vilja skapa ett samhälle där den lägsta levnadsstandarden skulle vara så hög som möjligt. Vi skulle vilja maximera välståndet för hela samhället, se till att alla hade samma fri- och rättigheter samt att alla hade samma möjligheter att förbättra sina levnadsvillkor. Den stora frågan är hur vi ska kunna uppnå detta, vilket styrelseskick som är det bästa. Rousseau har en del tilltalande idéer om hur staten ska se till att folket får den kunskap de behöver, hur vi ska lära oss uppskatta och respektera varandra som ”bröder”, och att vi ska styras av lagar och inte någon makthavare. Även Locke har en del tilltalande idéer, liksom Rawls. Frågan är hur tillämpningsbara dessa teorier är, och om folket skulle gå med på att de tillämpades. Om inte, skulle det då kunna vara rätt att gå emot folkets vilja, om vi antar att det skulle vara för deras eget bästa? Och hur kan vi avgöra vad som är för folkets bästa? Jag har mina egna teorier, men de är ofullständiga och kanske inte hållbara, så jag avslutar här.

Här har man inte varit aktiv på ett tag, men har haft en hel del att göra. Främst en hemtenta i normativ etik ock metaetik. Äckligt svårt. Och jag han inte ens få in den innan vi fick en ny, i politisk filosofi. Dessutom har jag varit en sväng i Köpenhamn, förra helgen. Jag och Erii befann oss på lördagsmorgonen i en lägenhet i Kålltorp (tror jag att det var), bakis som fan, då Kerstin ringde och frågade om vi skulle följa med henne, Sophia och Växten till vårt kära grannland. Varför inte sa vi, utan att tänka efter mer än man orkar en lördagsmorgon efter en fest. Och så bar det av. Adam och Stefan, som befann sig i Köpenhamn sen en tid, kom och mötte oss vid stationen för att ta oss med till den övergivna byggnaden de bodde i. Ingen elektricitet, ingen värme, inget rinnande vatten. Dagar och kvällar spenderades i Christiania. Trevligt att se stället innan de jämnar det med marken. Saph var där också. Men fan vad kallt det var, och aldrig fick man upp värmen ordentligt. Erii och jag drog måndag kväll, men vi fastnade i Malmö eftersom det sista tåget till Göteborg hade gått. Elmina och Dave räddade oss, och så spenderades kvällen på Eminas skola med en flaska vodka, lussebullar och lite andra trevliga saker. Äntligen hemma på tisdag eftermiddag, det var otroligt skönt att få krypa ner i sin säng sen. Golv och trasiga soffor, där det dessutom är närmast minusgrader, sliter en del.

Jag är nog inte riktigt iform för att blogga just nu egentligen. Ciao.

Det är tisdag och regnet öser ner, och jag känner mig väl ungefär som vädret; grå och trist. Så det här kommer inte bli något intressant inlägg, det kommer väl gå hand i hand med mig och vädret.

För första gången på en månad har vi inga inneboende i huset. Det är både skönt och trist som faan. Hur som helst är det rätt bra, jag behöver få lite lugn och ro för studier, dessutom tänkte jag försöka få lite ordning på huset. Jag blir galen på att ingen kan hålla ordning. I helgen ska det minnsan ränsas. Jag kan ändå inte göra något roligt, har inte mycket kvar på kontot. Nepp. Skulle väl kunna berätta lite vad som har hänt och vad jag gjort den senaste tiden. Det har varit Halloweenfest i Tårtan, det andra kollektivet här i Mölndal. Det har varit fest här, i Tratten. Det har varit ett litet föredrag i Bosses new  age-bokhandel Näckrosen, om parapsykologi. Vi har varit på söndagspromenad vid havet, det regnade ibland och blåste storm, men det var roligt ändå. Erii och André badade nakna, eftersom det var ett nakenbad vi gick till. Vi drack kaffe i en skräpbod. Sen storhandlade vi. Jag har varit på rätt dåligt humör de två senaste dagarna. Men det skiter jag i, jag trivs rätt bra med min bitterhet för tillfället.

Adjö